Anledningen till att denna bok blev skriven, var endast av själviska skäl; att bearbeta min uppväxt. Men det finns två orsaker till att jag beslutat att göra den offentlig; den första är för att det har funnits efterfrågan. Den andra är för att jag har ett behov av att berätta, jag vill inte att det ska vara en hemlighet längre. Syftet med denna bok är inte direkt att vinna Pulitzerpriset, utan det är ett privat själsarbete, en chans för mig att utvecklas, och inse vad för problem jag har, en chans för mig att berätta min historia, då jag tror att många kan finna stöd i den. Men den största anledningen är som sagt att det inte ska vara en hemlighet längre. I boken försöker jag inte vara värst, jag säger heller inte att jag inte är si eller så, jag försöker bara vara ärlig. Jag vet att jag inte är ensam om att ha haft det jobbigt, men för den skull tar det inte bort mina trauman. Jag valde att inte genomarbeta texten så noga, utan ville bara skriva min historia rätt upp och ner som den är, så jag har inte gjort mitt bästa med den. Inga konstigheter, inga krav om vackert språk, bara mina spontana ord om mitt liv. Boken är rörig, men det är ett medvetet val, då jag vill visa hur motsägelsefullt det är i mitt huvud. Då jag knappt minns någonting av min barndom, utan det bara är små fragment, så är inte boken ihopsatt. Jag vill inte att denna bok ska bli särskilt stor, för jag vill inte bli känd som Aspergaren som skriver utan som den seriösa författare som jag faktiskt är. Asperger är bara någonting jag råkar ha.