En familjevän stiger på är en berättelse om vad som händer med oss när vi förlorar någon eller något. En sådan förändring kan vara brutal, men den kan också föda något nytt. Och vad händer under tiden vi bearbetar förlusten? Med vad fyller vi frånvaron av det förlorade? Finns det en balans i det som händer? I våra relationer? I människor som kommer och människor som lämnar? I hus som brinner ner och sjöar som reflekterar? I skiljelinjer som förenar?

På grund av ett krig flyr huvudgestalten till ett annat land och försöker bli en del av det nya samhället. Men nostalgin är för stor och känslorna pendlar hela tiden. Människor dör och vänner försvinner. En familjevän, som kanske stiger på, blir en metafor för både förlusten och återträffen. Från den ena ytterligheten till den andra pendlar också känslorna. Hoppet släcks och hoppet tänds.

Vi åker
och sopar bort
allt bakom oss.
Väl framme
väntar en hög
av vårt förflutna.