Som ett långsamt uppvaknande till verklighet... Så såg han själv på sitt liv, författaren och kritikern Olof Lagercrantz (1911-2002). I den här berättelsen får läsaren följa med på en resa, en färd genom decennierna, längs med tidens ström. Det blir en innehållsrik historia, mer än många andras, som handlar om en mans utveckling till författare. Han kom från ett strängt överklasshem, där sinnessjukdom och självmord fördunklade vardagen. Han drabbades av en svår lungsjukdom som var livshotande. Han sökte sig ut, valde det som mest intresserade honom, dikten, som länge var det han inriktade sig på. Att bli kritiker var sedan det önskvärda och han började ägna sig åt att skriva recensioner. Samtidigt forskade han och började satsa på att skriva litteraturstudier och biografier. Detta kom senare att bli den form som bäst passade honom. Han kom att få fler roller. Den tidigare diktaren framträdde som redaktör och steg med tiden i graderna upp till den tidens främsta kulturella maktposition, chefredaktörskapet för den främsta tidningen, Dagens Nyheter. Den blev den roll han mest kommit att förknippas med och som sådan fortsatte han till pensioneringen. Under dessa innehållsrika decennier utspelar sig, både på den inrikespolitiska scenen och i utlandet, stora, dramatiska händelser som kom att förändra världen. Efterkrigstiden, det kalla krigets år, innehöll även stora förändringar och strider på det kulturella plan där litteraturen är ett viktigt område. Lagercrantz kom att spela en central roll. Han kastade sig själv, med hett temperament, in i många av tidens stora debatter. Med åren blev han, på grund av sin maktposition och sin personliga framtoning, en alltmer fruktad man. Samtidigt var Lagercrantz av många högt uppskattad, en entusiastisk person som inspirerade många till att få upp ögonen för både lyrik och romaner. Omtyckt blev han, inte minst för sitt vackra och känsliga språk. I det blev han en förebild. Om man vill göra sig en bild av epoken kan man ta del av de många intressanta ögonvittnesskildringar som finns. Den svenska memoarlitteraturen innehåller inte så få exempel på hur de upplevde Olof.