På många platser utefter Bohuskusten finns lämningar efter sjuttonhundratalets sillperiod som spelade en stor roll för landets ekonomi. Sillperioden som kom därefter, under slutet av 1800-talet, lämnade inte lika många spår. Den blev inte lika omtalad varför det finns behov av att veta mer från en tid då man inte bara fiskade för att få mat utan också utvann guano och olja ur sill från sammanlagt 24 spridda fabriker. Jordbruket skulle effektiviseras av inhemsk guano som även skulle räcka för betydelsefull export.
En av fabrikerna byggdes 1894 på Älgön i södra Bohuslän. Mannen bakom projektet var fabrikören och gödselexperten konsul Nils Person från Helsingborg. Vid tillverkningen användes bensin för att rena guano från olja så att det blev luktfritt. Här fanns ett laboratorium för produktkontroll och den högsta skorstenen som var 45 meter hög för att hålla stanken borta.
Skorstenen som i egenskap av sjömärke kallades ”Elgö piba” kom inte till någon användning i fabriken eftersom sillen försvann säsongen 1896/1897 när bygget var klart.
Hetsig industrialism med optimism och stort risktagande sammanföll med Andrées vågade ballongfärd.
Denna industrihistoria handlar om människans interaktion med havet. Här finns ett misstag att lära av då fabriken utgör ett inledande steg i vår tids risktagande och tillkortakommanden i opposition mot naturens begränsande system.