Elevdokumentation som individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen, åtgärdsprogram och pedagogiska utredningar, är texter som handlar om elever. Men vad kännetecknar elevdokumentation, vilka risker och möjligheter bär den på?

Med utgångspunkt i text- och diskursteorier samt empiriskt material analyserar och problematiserar författarna skapandet av elevdokumentation. Boken diskuterar språkets betydelse gällande hur elever framställs i dokumentationen, vilket etiskt ansvar skolpersonal har när det gäller offentliga dokument rörande enskilda elevers problematik, samt hur dokumentationen kan analyseras och utformas så att den blir ett arbetsdokument för elevens utveckling och inte en personlighetsbeskrivning.

Med nya krav på pedagogisk dokumentation följer ett förändrat bruk av texter. De ska inte bara tolkas och användas utan också nu i högre grad författas. Det är numera lag på att lärare ska ge skriftliga omdömen om elevers utveckling och skriva individuella utvecklingsplaner under hela deras skolgång.

Om författarna
Ingela Andreasson är FD och universitetslektor vid Göteborgs universitet. Maj Asplund Carlsson är professor i utbildningsvetenskap på Högskolan Väst.