De egyptiska revolterna 2011 och 2013 kanaliserade en förändringsvilja som funnits länge i det egyptiska samhället. På folklig nivå spelade socioekonomiska försämringar och brott mot de mänskliga rättigheterna en avgörande roll för mobiliseringen. Det mäktiga militära ledarskiktet ville å sin sida undanröja möjligheterna för presidentsonen Gamal Mubarak att tillträda en framtida presidentpost. Den första revolten hade också fått internationell uppbackning inom ramen för den så kallade färgrevolutionsmodellen. Muslimska Brödraskapets makttillträde 2012 gav upphov till konflikter med bland annat domstolsväsendet. På ett nationellt plan var farhågorna för ett terroritoriellt avträdande av delar av Egypten och stödjande av terrorgrupper en bidragande orsak till den egyptiska militärens svalnande inställning till Brödraskapet. Efter interrimspresident Adly Mansours år vid makten 2013-2014 tycktes cirkeln sluten då militärens frontfigur Abdel Fattah el Sisi tillträde presidentposten i juni 2014. Hans första år vid makten har präglats av farhågor om att Egypten återgår till ett auktoritärt politiskt arv. Frågeställningen väcks därmed vilka utmaningar Egypten står inför i sin demokratiska utveckling. Mikaela Andeliv är arabist och har mångårig erfarenhet av Egypten.