Min farfar Andreas Andersson blev den 7 augusti 1926 oskyldigt dömd till straffarbete i två år av Arbrå och Järvsö Tingslags Häradsrätt. Han satt först i häkte vid Kronohäktet i Hudiksvall under fyra månader i väntan på slutgiltig dom och sedan i fängelse på samma plats under nästan ett år, sammanlagt från den 8 augusti 1926 till den 23 november 1927, efter det att Hovrätten i december 1926 sänkt straffet till ett års straffarbete. Han påstods ha varit sin halvbror Olof Eriksson från Karsjö behjälplig i dennes konkursbedrägeri. Rätten valde att felaktigt tro mer på halvbroderns lögner än Andreas´ uppriktighet – ett val som är både märkligt och svårbegripligt om rättvisa skulle råda. Andreas var 36 år gammal när det hände. Han var sedan tretton år gift med 34-åriga Ol-Lars Karin Persdotter från byn Bondarv i Järvsö. De hade sex barn: Kristina 13 år, Per 11 år, Anders 9 år, Karin 6 år och tvillingarna Karl och Olof 2 år gamla. Karin var höggravid i nionde månaden och väntade det sjunde barnet när som helst. Familjen ägde en stor gård i järvsöbyn Skridsvik, kallad Per-Mårts, som sysselsatte både pigor och drängar. På gården bodde även Karins pappa Per, 61 år. Hur skulle Karin kunna klara av alla göromål, bestyr och problem i vardagen och samtidigt ta hand om och sköta det ekonomiska utan att komma på obestånd nu när hennes man blir satt bakom galler? En förutsättning härför var givetvis att ha nära kontakt med Andreas i fängelset, och detta hade hon genom flitig brevväxling. Det blev många brev som skrevs och alla har bevarats, Jag fick ”ärva” dem av min far Anders i slutet av 1990-talet. Hans önskan/förhoppning var att jag skulle läsa breven, skriva ner dem i datorn och sedan göra en fin bok av dem – i likhet med vad jag tidigare hade gjort med hans ”Morfars dagbok”. Redan i slutet av året 1997 var jag klar med att ha läst breven, tolkat handstilen och skrivit ner allt i kronologisk följd i datorn. Det tog ytterligare 25 år att få boken klar. Alla personer, platser, händelser och annat som nämns eller omtalas i breven har till stor del åskådliggjorts och visualiserats närmare genom att illustrera texten med bilder, dokument och faktamaterial. Även en del utvalda tidningsnotiser och artiklar samt en del brev till Andreas och Karin från släktingar och vänner har också tagits med för att ytterligare levandegöra sammanhanget. Brevsamlingen återges här komplett och i okorrigerad form – ett unikt källmaterial som berättar om livet på en större bondgård i Järvsö åren 1926–27, när hemmansägaren sitter i fängelse. Ett drama ur verkliga livet, som inleds med orden: ”Det gick dåligt för dig i går, men ej så att det ej skulle kunna vara värre. Vi få ej låta hoppet slockna. Inte du heller, för efter mulna dagar låter Gud åter solen skina.” En liten bit av Järvsö sockens historia har härvid blivit dokumenterad och levandegjord./Gunnar Bergman