Det går långsamt fram om än väldigt sakta är en kalender för dig som är en hoppfull pessimist, som tycker att utvecklingen gått framåt i världen förutom att det mesta var bättre förr, som kan finna humor i det tragiska och guldkanter i det spruckna, är ödmjukt pretentiös och generöst snarstucken. Kalenderns huvudfotingar har stora ögon som de använder till att iaktta och begrunda vår tid här och nu och nyss. De vänder och vrider på företeelser som de uppfattar som konstiga, anmärkningsvärt korkade eller möjligen lite småroliga. En gång i veckan levererar de en samtidskommentar med ambitionen att milt sparka åt alla håll. Speciellt mot rasister och stora egon.