Karin skriver att drömmarna sjunger på ett främmande språk, den här diktsamlingen gör det språket mindre främmande. Men samtidigt är det här inte dikter från en sovande, utan från en poet som varje morgon tycks vakna för att tränga djupare in i dagsljuset. Dikter fyllda av allas vår längtan efter närhet, som när den äntligen dyker upp, plötsligt skrämmer oss.

Det här är dikter för den som trots allt inte ger sig. Utan fortsätter.

Bob Hansson