Senrepublikens Rom var en turbulent tid. Många av de tongivande männens namn från den tiden lever fortfarande kvar hos nutidens historieintresserade allmänhet. Det är bara att räkna upp namn som Caesar, Cicero, Cato, Clodius, Sulla, Marius och så vidare. Alla de nämnda var män och djupt involverade i hur Rom kom att, så småningom, förändras från republikanskt styre till en envåldsmakt under en kejsare. Ett namn som inte fanns med i uppräkningen är huvudpersonen i denna berättelse. Det är Pompejus, eller som hans fullständiga namn lyder Gnaeus Pompejus Magnus. Han räknades som en av Roms genom tiderna mest kapabla härförare. Han visade dessutom upp sin skicklighet både som general och amiral. Hela tre triumfer fick han genomföra. Hans liv är spännande och här finner man allt från våldsamma och blodiga fältslag, politiskt intrigmakande till stilla familjeliv. Det sistnämnda var inte alltid ett uppskattat tidsfördriv av hans samtid. Med ett senare modeord, kunde han, föraktfullt, kallas för ”velourman”. Från Spanien i väster till kanten av Kaspiska havet i öster, Afrika i söder och ner till Jerusalem i sydost genomförde Pompejus framgångsrika fälttåg. Han var framförallt en soldat, för när han försöker sig på att ta greppet om inrikespolitiken i Rom, kan man skönja en viss valhänthet. Gnaeus Pompejus Magnus liv förtjänar att lyftas fram i rampljuset, han är ingen slutsegrare men det kan vara nog så intressant att följa en stor man, som slutar sitt liv som en stor förlorare.