Vi lever i en motsägelsefull tid. Den språkliga och kulturella mångfalden ökar lokalt men minskar globalt. Språk dör ut i snabb takt och en miljon arter riskeras att utrotas inom några årtionden. Kamoufleras denna faktiska utarmning bakom en reorik om växande mångfald? Orkar vi möta det annorlunda utan att vilja förändra det? Och vilket är sambandet mellan kulturell likformighet och en minskande biologisk artrikedom?

I detta nummer av Tidens tecken utforskar författarna spänningen mellan heterogenitet och homogenitet i en mångtydig och snabb föränderlig värld.