David Hume (1711-1776) är en av upplysningens främsta filosofer och en klassisk skeptiker. Han kritiserade medtidens moderna vetenskap som grundades på fördomar och mystifikationer.

Hume föddes och dog i Edinburgh, som var ett mer betydande intellektuellt centrum än det konservativa London. Han tillbringade åtskillig tid bland upplysningsfilosofer i Frankrike och beundrades i de litterära salongerna i Paris.

Hume undersökte erfarenhetskunskapens villkor och särskilt hur vi tänker i termer av orsak och verkan. Han var en betydande moralfilosof som överraskade genom att betona känslornas roll. Moral och därmed också politik följer inte enbart av fakta utan måste grundas på värderingar. En av Humes bästa skotska vänner var Adam Smith som var både ekonom och professor i moralfilosofi. De menade båda att ekonomisk frihet bör förenas med en moralisk samhällsuppfattning.

Hume blev känd som en stark motståndare mot kyrkan och för det förföljdes han av teologer. De lyckades stoppa den kanske främste engelskspråkige filosofen genom tiderna från att fåen akademisk tjänst i sin hemstad. Humes idéer, från kunskapsteorierna till hans tankar om moral och religion, är fortfarande aktuella och kontroversiella idag.

Gunnar Fredriksson har skrivit en rad böcker om filosofi och idéhistoria samt biografier. Ett genomgående tema i hans författarskap är hur upplysning och motståndet mot upplysning, i en ständig dialektik från de gamla grekerna till vår tids ideologiska kontroverser betingar varandra.