Tänk om jag också kunde bli influencer, det hade varit fiffigt. Jag har ju en massa foton sen jag hade influensa, det kan tydligen inspirera. Jag har dessutom en massa foton på vardagsstök och familjekaos och det kan kanske uppmuntra andra att vara sådär härligt ärliga som influencers är när de postar bilder på hur livet ser ut när ungarna är snoriga, plånboken tom, vardagsrummet påminner om en hinderbana och gårdagens smink har målat tvättbjörnsringar runt ögonen. Det är verkligen uppfriskande att världen verkar vara mogen för återbruk, clean living, back to nature och nu även autenticitet på sociala medier.

Perfektion? Arrangerade bilder? Skönhet, pengar, ouppnåeliga ideal? Oj då, jag har visst helt missförstått konceptet, kanske det finns en marknad för uninfluencers.

Jag tror att jag kanske lägger ner ambitionerna och tar en fika istället.