I Mirja Unges noveller pratar personerna ofta på, det är som ett enda okommenterat flöde med högt tryck. Men mellan och under replikerna finns en svärta som glimmar. I Det var i går bara där två flickor sitter på en buss och samtalar till synes planlöst och lite förstrött om gårdagens fylla, när läsaren plötsligt inser att den ena flickan beskriver ett sexuellt övergrepp. Eller i titelnovellen Brorsan är mätt som skildrar hur syrran får oväntat besök av brorsan som rymt från en psykiatrisk anstalt. Han ljuger om detta och hon talar inte om att hon redan vet och att polisen är på väg.