Bränning av gräs i ängs- och betesmarker har en lång historia i Sverige. Bränning som skötselmetod var särskilt utbredd i sydvästra Sveriges ljunghedar, men även i andra delar av landet och i andra slags marker har man använt elden för att hålla marker i skick. Idag är bränning inte längre en del av den ordinarie jordbruksdriften. Bränning har däremot på senare år använts i naturvårdande syfte, så kallad naturvårdsbränning, framför allt i skogsmark och på ljunghedar. Bränning har också uppmärksammats som en alternativ skötselmetod i marker där det saknas betesdjur eller där man inte längre mäktar med slåtter.