En samling dikter som med bokförlagets ord ganska gott kan föras till genren ”ande,kropp och själ”. Kanske kan ett visst sammanhang skönjas, även om detta är stämningar, axplock från en lång tid. En skymt av utveckling från upplevelse av kaos och smärta till sökande efter något annat, så som våra liv ofta ter sig .
Fram träder den okände dvärgen i Eddan, Tiodreirer (Tjodröre), med en önskan om ”kraft, framgång och förstånd” till asar, alfer och ”stridernas gud” (Oden?). Hur tänker han? Kanske att mörker, oro och strid finns alltid, men mörkret är inte det som ger kraft. Svartsyn ger inte framgång men flykt till förkonstling, övertro och tomhet. Styrkan finns någon annanstans. Han vänder sig till Delling, gryningens gudom som är fader till Dag, morgondagen. Han är definitivt optimist.
Det är inte naivitet eller nostalgi att ha tillit. Teman som kommer igen i dikterna är naturkänsla, livsglädje, tankar om döden och samhörighet med naturen.