Boken vill ge en vision om hur vi inför klimathot och sinande olja kan få ett hållbart samhälle genom att snarast bygga om landet för järnväg. En procent av BNP bör investeras i järnväg varje år. Så kan storstadskoncentrationen stoppas och hela landet knytas ihop med snabba transporter. Medel för järnvägsupprustning och nya banor bör lånas upp, kanske med järnvägsobligationer. Nu läggs det under budgettaket av felaktig ekonomisk teori. Kostnaderna blir höga, järnvägskapitalet förfaller och näringslivet hotas. Det är inte driftskostnader utan investeringar som ger oss välstånd. Samhällen utan dagens hälsofaror kan byggas nära natur och livsmedelsproduktion men med snabb kontakt med större städer. Snabb och långsam järnvägstrafik bör skiljas för att öka kapaciteten. Höghastighetsbanor bör byggas med ny teknik på bro för att kunna snabbt bli färdiga till låga kostnader. Lika positivt som framtidsvisionen med järnväg målas upp lika negativ är kritiken av hur dåligt det fungerar idag. Spräng Trafikverket är slutsatsen. Det är en dysfunktionell myndighet med tappad kompetens som bör helt omorganiseras.