Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

Ekelund ville att hans författarskap skulle uppfattas som ett sammanhängande helt, en utvecklingskurva. Metron (1918) och Attiskt i fågelperspektiv (1919) kan sägas inleda det ”attiska” skedet i hans författarskap. Aforismsamlingen Attiskt i fågelperspektiv kan ses som en uppföljare till, och fördjupning av temat i Metron, med fokuseringen på begrepp som jämvikt och lugn.