En eftermiddag i slutet på juni 2009 fanns ett missat samtal på min mobil. Mitt arbetspass hade just slutat. Det var en varm dag, solen stekte och jag längtade hem. Jag satte mig i skuggan under ett träd och ringde upp den person som tidigare sökt mig. En man svarade och presenterade sig som doktor. Lite undrande sa jag mitt namn och han förstod ganska snart att det var Samandas mamma han pratade med, Samanda vars syn oförklarligt försämrats. Han berättade om en väldigt ovanlig sjukdom. -Kunde jag tänka mig ta med Samanda till vårdcentralen för ett blodprov? De skulle leta efter en avvikelse på de vita blodkropparna. Samma avvikelse syns vid en helt vanlig förkylning, så OM provet skulle visa något behövde det inte behöva sjukdom.Detta är vår historia från ovissheten på ruta ett till vetskapen om livet, i livet