Jesper Waldersten använder sig av bilder som dyker upp, till synes, var som helst. Det kan vara en buss som kommer försent, en svart skalbagge, en xylografi från en bok från 1800-talet, en kotte som inte ligger under ett träd eller ett bläckstänk på ett papper. Han tillåter allt att bli till en bild och beskriver sig själv som ett hus som står öppet med korsdrag. Och det blåser åt alla håll. Det går fort och han nyttjar flera tekniker för att nå sitt mål: skrivmaskiner, bläck, olja, collage och gärna papper från gamla böcker.
Jesper Waldersten använder ord som kliar och pockar på att komma ut. Det kan vara vad som helst, det kan se ut som samhällskritik, men är aldrig dagsaktuellt. Om det händer är det en slump. Bilderna och orden är alltid själsligt aktuella. Bilderna är som vore de byggda i flera våningar, om man skrapar av ett lager, dyker ett nytt lager upp, likt en övermålad bild. Tills man står där i källaren och bara det urspungliga finns kvar. Sig själv. Det ser enkelt ut, men är komplext.

Få konstnärer och ordekvilibrister är så spridda och så älskade som Jesper Waldersten. Han medverkar ständigt i många av Sveriges största tidningar och har nu börjat bli ett efterfrågat namn även internationellt.
Denna den senaste samlingen ?Allt brinner!? har han samlat 368 bilder i olika temperament.