Av en tillfällighet får Inger veta att hon är adopterad, att hennes fader är okänd och att hon varit ett oönskat barn. Den chock­artade händelsen bearbetas i terapi där hennes barndomsupplevelser och relationerna till modern står i fokus. Samtalen blir starten på ett sökande efter hennes far och senare även moderns bakgrund och föräldrar och där den ena sanningen efter den andra uppdagas och där hemlighållande och avståndstagande är ett återkommande tema. Förhållandet till modern ställs på nya prov i samband med hennes demens och först efter moderns död kommer de förklaringar och den kunskap som gör att dottern kan se sin mamma i en mer försonande dager.