Idag vet jag hur viktigt det är att vara sann mot mig själv och följa mitt hjärta. När jag väl hade tagit beslutet att leta upp min biologiska mamma kunde inget stoppa mig. Målet var inställt, jag hoppade över hindren som dök upp längs vägen och jag tog andra vägar än vad det var tänkt från början. Jag lyckades. Jag fick omfamna min biologiska mamma och känna kärlekens kraft omsluta mig. Jag fick fylla mitt tomrum efter alla dessa år av längtan. Längtan efter något jag inte visste att jag saknat så mycket. Det viktigaste för mig var inte att hitta en ny mamma, jag har en mamma, däremot att hitta mig själv och vem jag är genom min biologiska mamma. Jag upplevde en ny kärlek och stolthet till mig själv och för vem jag är. För första gången i mitt liv kunde jag spegla mig själv i någon annan, både till utseende men även till sättet. Allt detta som är så självklart för alla biologiska barn. Innan jag gjorde den här resan trodde jag aldrig att en människa som inte funnits vid min sida under min uppväxt kunde väcka så mycket känslor hos mig. Blod är tjockare än vatten.