" Vid dörren möts vi av en vakt som släpper in oss och leder oss till vår våning via hissen. I hissen får jag syn på en liten flicka i spegeln. Ansiktet är blekt, det svarta håret är rufsigt och klänningen har blivit smutsig av att ha suttit på vägkanten. Ögonen är så sorgsna. Jag ser inte ett barn titta tillbaka från spegeln, det är en bruten själ som stirrar på mig. Det sticker till lite när jag ser tjejen i spegeln. Hon är så svag, så liten. Hon är ledsen, ögonen vädjar om att få hjälp. Jag ser hur hon vill fly långt härifrån.

Runtomkring i spegeln syns flickans föräldrar, bröder och en vänlig själ som sträckt ut en hand. Ändå är hon hopplös, ensam och övergiven. Det är som om ingen annan är där och hon försöker hitta hem. Det gör ont att stå kvar, jag vill omfamna den här sorgsna människan som bär på så mycket sorg. "

Den rosa nallebjörnen är Lea Bamroats gripande debutroman. Den är baserad på de dagböcker och brev som hon skrev under den tid som hon var på flykt med sin familj.
Under flykten möter hon sin egen dödlighet flera gånger. Hon ser på medan hennes bröder blir beskjutna framför hennes ögon, maktlös att kunna rädda dem.
Flyktingar lever under de mest förfärliga omständigheter som är svåra att föreställa sig. Boken ger insyn i hur det verkligen är att vara en av de mest utsatta grupperna på jorden.
Som läsare får du följa med familjen som, trots knapphändiga förberedelser, tvingas ta sig över de kurdiska bergen i riktning mot en okänd destination. Resan kantas av krig, fattigdom och andra prövningar som för alltid kommer att prägla familjens liv.

Resan utspelas under 1990-talet då bland annat Sverige tog emot en del människor som flydde undan krig i Mellanöstern. Leas berättelse sätter ord på hur det är att vara ett barn som tvingas växa upp alltför snabbt i en värld där det ofta inte verkar finnas annat än ondska. Trots att allt ibland känns hopplöst, lyckas hon alltid hitta ljuset i mörkret.