Emil hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten besvärlig en, inte riktigt så snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek. Han hade runda blå ögon och ett runt, rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel, men det skulle man bara inte inbilla sig.

"Han gör jämt en massa hyss, den pojken", sa Lina som också bodde i Katthult i Lönneberga. "Och gör han inga hyss själv, så händer det ändå så mycket med Emil. Jag har aldrig sett maken till unge!" Har du?

Visst minns du Emil i Katthult - han som gjorde hyss dagen lång?

Men inte kunde han rå för att pappa Anton satte tårna just där Emil hade placerat en råttfälla, eller att han råkade vara i vägen för ett fat med paltsmet? Rena skära oturen! Visst blev det litet ståhej på marknaden i Vimmerby, men där fick Emil i alla fall en egen häst!

Och när han bjöd hjonen i fattigstugan på julkalas, då gjorde han nånting riktigt bra...

3 CD - ca 3,5 timmar