I det ungsocialistiska förbundets tidning Brand publicerades mängder av skönlitteratur under det tidiga 1900-talet. Trots att man var en radikal socialistisk grupp med anspråk på inflytande både inom det socialdemokratiska partiet och i arbetarrörelsen i stort, formerades man kring en tidning med en häpnadsväckande mängs uppenbart uppdiktade historier. Vad var det i fiktionen som man inte ansåg sig kunna undvara?

I Världar i Brand visar historikern Emma Hilborn hur fiktionen kunde formulera kraftfulla politiska, etiska och moraliska visioner. Den kunde vara samhällstillvänd och kontroversiell samtidigt som den var drömmande, full av dramatiska händelser och mystiska stämningar. Genom att sätta den politiska fiktionen i centrum för en kulturhistorisk studie belyser Hilborn hur det är möjligt att betrakta politik och fiktion som samverkande och hur skönlitteraturen kan ge en unik inblick i de föreställningar, drömmar och fantasier som skapades kring sekelskiftet 1900.