Från att hon var en liten flicka till tidiga tonår utsattes Ulrika Olson för sexuella övergrepp av sin pappa som dömdes till fängelse efter att Ulrika polisanmält honom. Efter det sista övergreppet förträngde Ulrika allt som hänt under många år, men levde mycket självdestruktivt och missbrukade droger, alkohol, mat och pengar. Men framförallt sex.
 Den tusende gången, utkom 2003, och var den starka och självutlämnande berättelsen om de övergrepp hon utsattes för och dess följder. Men framförallt om hur ett offer själv blir förövare tills hon slutligen bestämmer sig för att bryta den onda cirkeln. Boken fick ett enormt gensvar från kvinnor runt om i hela landet som utsatts för incest eller hamnat i sexmissbruk av andra orsaker.
 Ulrikas sista strid är den fortsatta berättelsen om Ulrikas hårda, men lyckosamma kamp för att skapa sig ett bra liv, trots de livslånga fysiska och psykiska skador som incest kan ge. I boken berättar Ulrika om hur hon möter Lukas, sin stora kärlek, och om alla de nästan omänskligt stora svårigheter de övervinner tillsammans på vägen mot ett fungerande familjeliv. Ulrikas sista strid handlar framför allt om Ulrikas tredje graviditet, under vilken hon, på grund av de kroppsliga förändringarna och de minnen de väckte, återupplevde barndomens övergrepp och genomled en åtta månader lång helvetesresa där hon till slut stod på psykosens rand.
 Ulrika Olson lever idag ett gott liv tillsammans med man och tre barn. Hon sitter i styrelsen för föreningen HOPP. Ulrikas sista strid är liksom Den tusende gången skriven av frilansjournalisten och författaren Anna Lytsy.