Livet på ett torp mellan åren 1850 och 1940 var ofta enkelt och självhushållande. Torparna och deras familj bodde i allmänhet i små hus med lätt tillgång till odlingsbar mark. De odlade potatis, råg och havre samt hade ofta några husdjur som kor, får och höns för mjölk, ull och ägg.

Arbetsdagarna var långa och präglades av säsongsarbete som sådd, skörd och vedhuggning. Ofta som medhjälpare och dräng på gården som torpet tillhörde.

Under denna tid genomgick Sverige en stor industrialisering, vilket ledde till gradvisa förändringar, som bättre redskap och metoder i jordbruket. Samhället började långsamt moderniseras med elektricitet och bättre förbindelser, vilket så småningom förändrade torparnas livsvillkor.