Författarens farfarsfar, kyrkoherde Kristian Torin (1837–1916) var en föregångsman, fritänkare och ekumen, uppskattad av församlingsborna och en nagel i ögat på den kyrkliga och världsliga överheten. Han fick reprimander av sina arbetsgivare för sina radikala åsikter och vid ett par tillfällen kallades han inför konsistoriet för att göra reda för sina kontroversiella tankar. Han försvarade kvinnors rätt att förkunna Guds ord. När han vid prästmötet framförde dessa sina radikala idéer stampade prästerna i golvet för att visa sitt ogillande. Kristian Torin kom från en läsarfamilj. Anna-Kristina, Kristians mor, hade vid ett tillfälle tvingats sitta på skambänken i kyrkan för att hon – som kvinna och lekman – hållit andakt bland likasinnade. I slutet av 1800-talet kom många olika religiösa rörelser till Sverige. Baptisterna och Mormonerna etablerade sig i Halmstad. Skolpojken Kristian Torin studerade dem noga. Han analyserade också prästernas predikan i grannsocknarna och ogillade starkt det schartauanska inflytandet. Deras högkyrkliga budskap stod i kontrast till Kristians lågkyrkliga profil.
Torin blev brukspastor och skollärare i Jonsered – ortens första präst – och sedermera kyrkoherde i Östads församling. Han grundade också Jonsereds missionskyrka samt var behjälplig vid grundandet av missionskyrkor på olika orter. Han sammanvigde två frälsningssoldater i Stockholm, vid ett "Hallelujabröllop" – något ingen annan ville göra – och Frälsningsarméns musikkår spelade vid hans begravning. I Jonsered var han mycket populär bland arbetarna, grundade en sångförening och en arbetarförening. På "Prästens berg", där man än i dag firar gökotta – en tradition som Kristian Torin startade – finns hans namn att läsa, inhugget i berget. I Östads socken planterade han en park där det hölls olika former av sammankomster. Hit kom även Frälsningsarmén och höll möte, vilket ogillades av kyrkorådets ordförande Baron Ahlströmer. Denna park är numera restaurerad.
På 1990-talet började jag utforska min farfarsfars liv och gärning. Jag läste hans dagböcker och brev, gick igenom bildmaterial, forskade i Göteborgs landsarkiv och stadsarkiv. Jag gjorde en bildutställning som visades på några av de orter där Kristian verkat. Den blev välbesökt, tidningar och TV gjorde reportage. 1994 fick jag så medel ur Kungafonden för att forska vidare i ämnet. Jag reste runt i Kristians barndomsbygd och genomförde intervjuer och samlade material. Bland annat fick jag hjälp att finna de tidningsartiklar som Kristian Torin skrivit. Bildmaterial har jag i mitt privata arkiv (liksom min far och min farfar är jag fotograf), men jag har också fått tillgång till bilder från Halmstads museum, liksom gamla kartor som Lantmäteriet i Halmstad bistått med.
