” Ingen, och då menar jag INGEN ska kalla dig för tjock. Du kan faktiskt vara riktigt fin om du vill.” Jag vill skrika. Men mamma, vill jag skrika, tänk om jag vill kallas för tjock då? Tänk om jag gillar mig som jag är när jag är tjock!

Den här historien handlar om Anna, 10 år, som är trött på föräldrar som vill att hon inte ska vara tjock, som är trött på att kompisarna i skolan är upptagna av att hon är tjock och retar henne för det, och på att hon vart hon än kommer möter människor som på olika sätt tycker det är något fult med att vara tjock.

Neeeeeeeej! Skriker det i hennes inre. Hon har väldigt länge, alldeles för länge, gått med på att det har varit fruktansvärt att vara tjock. Att hon är en hemsk eller äcklig eller dålig människa. Men en dag vaknar hon och får nog. Hon vill vara tjock och vill ta tillbaka ordet som ett bra ord. Som när en beskriver vad som helst. Och också vara glad och stolt och nöjd över att hon är det.

Det här är Annas dagbok från den dagen hon bestämde sig för att världen fick ändra sig vad de tyckte om henne istället för att hon skulle ändra sig för världen.
Tjock. Anna 10 år. Tjock och väldigt glad för det. Hur det går för henne och alla runtomkring henne när hon tar det beslutet kan du läsa i boken.

Varför har Anette skrivit den här boken?

Den här boken föddes i ett skrik i mitt inre.. Jag mötte några tjejer i tioårsåldern som pratade om att de aldrig skulle vilja se ut som de i tävlingen om att bli smal. De syftade på Biggest loser som de hade sett på tv. När jag frågade vad de menade, så sa de att hellre skulle dö än att vara sådär tjocka. Det fick mig att börja tänka. Jag har träffat så många tjejer i alla möjliga åldrar men det som berört mig mest är de som är från 8-9 år upp till innan tonåren. Tjejer som på olika sätt försöker passa in med sina kroppar, som drar in magen, som har stora kläder för att magen inte ska synas, som är upptagna av att inte äta av rädsla att gå upp i vikt, som pratar om hur hemskt det är att vara tjock och som hellre skulle vara med om vad som helst än att bli den som kallades för just tjock.
Tjejer som på alla andra plan är intelligenta och tar för sig och som vägrar gå med på att förminskas i andra sammanhang – väljer att förminska sig själva när det kommer till deras kroppar. Därför började Anna skrika i mitt inre. Anna som med sin ilska ville vara tjock, ville att ordet tjock skulle vara ett bra ord och inte ett ord som andra var rädda för att bli kallade. Därför måste boken Tjock finnas. Därför måste Anna skrika.