
Till sanningens lov : rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse
Till sanningens lov : rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse
Och det som hände med hennes röst begrep jag inte. Då vi pratade hörde jag inte att den på något sätt hade förändrats. Men hon hade börjat sjunga med en nästan skrämmande djärvhet. Jag tror att jag kom underfund med det under julottan det året hon fyllde tjugo...
Den tjugonde maj året därpå kom Paula till mig, det var på aftonen och jag hade just ramat en reproduktion av Munchs Skriket och stod med den i handen när hon sade: Nu flyttar jag till Stockholm.
Jag sade ingenting, jag begrep inte vad hon menade.
Jag kan inte stanna kvar här, sade hon. Om man har mitt format, då måste man bo i Stockholm.