Thielska Gården i Lerhamn – En sommarbostad ritad av Ragnar Östberg
Thielska Gården i Lerhamn – En sommarbostad ritad av Ragnar Östberg
Denna bok om Thielska gården är ett bidrag till kännedomen om arkitekten Ragnar Östberg och hans verksamhet, till Kullabygdens kulturhistoria och till borgerlighetens levnadsvanor i Sverige för hundra år sedan.
Ragnar Östberg är mest känd som arkitekten bakom Stockholms stadshus, som stod färdigt 1923. Samtidigt som han i slutet av 1910-talet var engagerad i det projektet, ritade han en annan byggnad, en sommarbostad i Skåne åt vännen och svågern Ragnar Thiel och hans hustru Elisabeth (Bettan). Thielska gården, som den kom att kallas, brukar lyftas fram som en kulturhistorisk pärla i Kullabygden och tas upp på sevärdheternas tio-i-topplista. Men trots detta har Thielska gården inte blivit närmare beskriven i litteraturen. Detta vill författaren Barbro Bursell råda bot på genom att beskriva Thielska gården och dess tillkomst för en bred, kulturhistoriskt intresserad allmänhet. Boken vänder sig inte specifikt bara till arkitekter och andra specialister, även om vi tror och hoppas att den ska finna läsare i den kretsen.
Författaren vill se byggnader som materialiserad historia. De kan berätta om tiden då de uppfördes och om människorna som verkade då. På så vis får man en djupare förståelse av varför byggnader ser ut som de gör. Man kan också kalla det ett etno- logiskt perspektiv, där människan står i centrum.
Boken skildrar hur Thielska gården skapades och berättar om upphovsmännen Ragnar Östberg samt Ragnar och Bettan Thiel. Det är inte vanligt att ge beställaren av en byggnad stort utrymme, men författaren vill lyfta fram paret Thiel och berätta vilka de var. Hur ville de utforma sitt sommarställe och var skulle det ligga? Och Ragnar Östberg, vem var han, som hade både stadshus och sommarstugor på sin repertoar? Vilka önskemål, värderingar och ideal låg bakom utformandet av Thielska gården?
Thielska gården blev Ragnar Östbergs svar på en traditionell skånegård. Han utgick från den lokala byggnadstraditionen, men gjorde egna tillägg som gav anläggningen en ny karaktär av elegans och lätthet. Samtidigt anpassade han den till paret Thiels borgerliga levnadsvanor.