Föreställningar om Sverige och svenskar kan spåras långt tillbaka i historien, åtminstone när det gäller de översta samhällsskikten. Vi vet att den maktägande överheten och den boklärda eliten från medeltiden och framåt föreställde sig svenskarna som ett folk med särskilda seder, bruk och språk och med ett gemensamt historiskt och mytologiskt ursprung. Detta var också något som de i olika sammanhang kommunicerade till undersåtarna. Men vilken betydelse hade dessa föreställningar för så kallat vanligt folk i det tidigmoderna samhället?
Denna bok behandlar vanliga människors föreställningar om svenskhet under tidigmodern tid. Här problematiseras och nyanseras bland annat tidigare uppfattningar om att den breda allmänheten bara omfattades av lokala identiteter före den moderna nationalismens genombrott. Samtidigt visas att de olika former av svenskhet som kommer till uttryck på gräsrotsnivå från senmedeltid och framåt varken var urgamla eller särskilt enhetliga.
Jens Lerbom är docent i historia och lektor vid Högskolan i Halmstad. Doktorerade vid Lunds universitet 2003 på en avhandling om Gotlands övergång från Danmark till Sverige 1645. Har därefter framför allt forskat kring migration, förnationella identiteter, integration, våldets kulturhistoria och politisk kultur i det förmoderna samhället.