På en höjd vid kanten av Sveriges största sjö finns en liten stad, grundad av hertig Karl 1583. Han gav den namnet Mariestad, efter sin fru Maria. Hundra år senare, den 18 augusti 1693, börjar det brinna. På bara några timmar förstörs i stort sett hela stan och de runt 600 invånarna blir hemlösa.

Det här är berättelsen om Stina, med början en helt vanlig vecka i augusti. I alla fall är det vad hon tror att det är. Branden i Mariestad har en given plats i historieböckerna. Några få sparade dokument berättar om vilka beslut som fattades, vad som hände med kyrkan och hur kungen agerade. Men vad hände egentligen? Jenni Ahlin, författare och kulturskribent har grävt djupt i arkiven. Det här är berättelsen om barnen i 1690-talets Mariestad. Vad oroade de sig för? Vad lekte de? Hur hungriga var de? Det kan vi förstås bara föreställa oss. Liksom hur dramatisk den förödande branden var för de som hade staden som sitt hem.

Anno 1693 den 18 augusti kom elden lös först i Dyréns gård klockan inemot 11 och blef dämpad; men mellan kl.1 och 2 upptände samma eld uti Rådman Jöns Svenssons lada, som låg nära intill skorstenen, som elden först utkom uti, hvilken lada var full med hö och säd, och då elden kom däruti, bjödo väl folken till att släcka, men det svåra stormvädret och den myckna torkan, som då var, gjorde elden kraftigare, än att man honom hindra kunde, gik både med och mot vädret och lade hela staden i aska på 4 timmars tid

Citatet ur Mariestads kyrkobok för tiden 1687-1740 är lånat ur skriften Episoder och händelser av Abel Ankarsten (1933)