KARL GUSTAF (KG) och KARL ALLAN WESTMAN var riksdagsmän för Bondeförbundet under två, tre decennier. Den ene var historieprofessor i Uppsala, den andre bonde på östgötaslätten. KARL IVAN WESTMAN var diplomat och avslutade karriären som ambassadör i Paris. Dessa tre, och ytterligare två bröder, var söner till en postmästare i Linkö­p­ing – eller en f d postmästare. När han avled 1899, djupt skuldsatt, hade han I flera år varit avstängd från sin tjänst.
 Den som gav äldste sonen KG luft under vingarna och blev ett stöd för hela familjen, var den förmögne kaptenen HENRIC WESTMAN (som inte var en släkting). KG är nog främst ihågkommen som justitieminister och ansvarig för ingrepp i pressfriheten i syfte att rädda landet undan andra världskriget. Bokens titel syftar på att han var statsråd under båda världskrigen.
 I 1933 års ”kohandel” om krispolitiken hade KG en nyckel­roll. Enigheten som då uppnåddes mellan Bondeförbundet och socialdemokraterna anses av flera historiker vara den viktigaste förklaringen till att nazismen inte fick fäste i Sverige. Av boken framgår att Karl Gustaf Westman gjorde avtryck inte bara inom politiken.

VEINE EDMAN – bokens författare – bor i Brokind utanför Linköping och har under sin yrkesaktiva tid arbetat som folkhögskollärare, journalist och politisk sekreterare.