I denna bok – E O Backlunds femte lyriksamling – prövar författaren att i en av de inledande poemen beskriva sitt skrivande så här: ”…med särskilt sköna utsnitt ur ditt vardagsspråk blir dikten till”. Just förankringen i vardagen, ibland också i läkarrollen, finns med som bakgrund till mycket i författarens poetik. De första poemen i denna bok är exempel på diktarens tankar om hur dikter över huvud taget kommer till – ”poesigenesen”. I fortsättningen rymmer boken ett vitt spektrum av dikter, med varierande innehåll och temata, inte sällan med en viss gåtfullhet. Författaren är angelägen att betona diktens släktskap med musiken: ”Själva ordet lyrik hänger ju ihop med ett musikinstrument – lyran. Texten i en dikt bör därför liksom ’sjunga av sig själv’, och melodin bör vara ’förmäld med’ ordföljden och rytmiken i diktens text. Denna och musiken bör liksom ha samma färg.” Backlund är - inte minst - den skarpögde iakttagaren. Redan i debutboken heter det: ”...och allting ser jag. In i varje skrymsle av själars vardag, alla preferenser…”. Erik-Olof Backlund är läkare och professor emeritus i neurokirurgi. Efter ett liv med vetenskapligt skrivande debuterade han 2002 skönlitterärt med lyriksamlingen ’En tid då fruktskal öppnar sig’. Han har haft huvuddelen av sitt yrkesliv vid Karolinska Sjukhuset/Institutet i Stockholm och har förvärvat internationell renommé som föregångsman inom s.k. non-invasiv kirurgi. Backlund har ett brett kulturintresse, särskilt för musik och för bildkonsterna, men också för etik och samhällsfrågor. Han var tidigt en radikal röst i miljö- och livsstilsdebatten, och har i sin gärning sökt vara opinionsbildare i avgörande medicinsk-etiska frågor.