Rädda Ofelia
Rädda Ofelia
Som flicka var Ofelia fri och lycklig, men i tonåren förlorade hon sig själv. Då hon förälskade sig i Hamlet levde hon bara för att få hans uppskattning, på samma gång som hon försökte uppfylla sin fars krav, rentav förtärdes av ansträngningen att vara båda till lags. När Hamlet försmådde henne för att hon var en lydig dotter blev hon galen av sorg. Klädd i vackra kläder som tyngde ned henne drunknade hon i en bäck tillsammans med blomsterkransen hon bundit åt sig. ¿Flickor vet att de förlorar sig själva i tonårens kaos. En av dem sade: ¿Allt bra i mig dog på högstadiet.¿ De är känsliga och ömsinta, elaka och konkurrensinriktade, ytliga och idealistiska. De är självsäkra på morgonen och fulla av ångest när kvällen kommer. De grips av obändig energi som förbyts i uttråkad likgiltighet. De prövar på nya roller varje vecka ¿ ena veckan den flitiga eleven, nästa rebellen och därpå konstnären. Och de förväntar sig att deras familjer ska hänga med i svängarna.¿ Flickor i 9-10-årsåldern är ofta orädda och trygga personer som vet vad de vill och i möjligaste mån försöker förverkliga det. De flesta är utåtriktade och går med liv och lust upp i idrott och andra fritidsintressen och högljutt men glatt umgänge med kompisar. Så händer något. Intet ont anande föräldrar drabbas rätt som det är av att deras frimodiga och spontana dotter genomgår en drastisk förändring i samband med att hon kommer in i adolescensen, vilket sker ungefär samtidigt som hon börjar i högstadiet. I ett nafs blir hon sluten, självupptagen, snäsig och krävande. Hon tillbringar timmar på sitt rum och betraktar sig kritiskt i spegeln. Dags för puberteten, tänker föräldrarna och gör allt de kan för att hjälpa sitt barn, antingen det gäller att uppmuntra viktminskning, höja klädkontot eller bara finnas till hands ¿ allt till ingen nytta. I Rädda Ofelia beskriver Mary Pipher de mekanismer som träffar de unga kvinnorna med förödande kraft: de av samhället och marknadskrafterna uppställda normerna för hur flickor ska se ut och bete sig för att lyckas. Samtidigt som flickkroppen genomgår en hormonell förvandling som gör dem förvirrade och generade utsätts de av jämnåriga och äldre pojkar för sexuella trakasserier i form av sexistiska kommentarer och närgångenhet, förförelseförsök och många gånger rena övergepp som våldtäkter eller rentav gruppvåldtäkter. Skolan är inte längre en trygg plats utan kan kännas som en scen, där de dagligen måste spela en roll för att orka med ¿ eller skolka. Kamrattrycket hårdnar och många flickor i adolescensen prövar alkohol och droger för att platsa i gänget, något som kan lägga grund till beroende. Till en följd av ändrade kostvanor, elektricitet etc infaller dessutom puberteten i allt lägre ålder, och Pipher fram- håller skillnaderna mellan sextiotalet och det samhälle som dagens unga kvinnor har att anpassa sig till. Från sin mångåriga verksamhet som terapeut har hon valt ut de vanligaste problemområdena i bokens lättlästa fallbeskrivningar. Gemensamt för dem alla är att unga flickor är försvarslösa mot budskapen i film, TV, musik och reklam. De mår dåligt utan att fatta varför och söker felet hos sig själva ¿ eller hos föräldrarna.Drömmar om att likna de trådsmala fotomodellerna och TV-kändisarna leder ofta till grava ätstörningar som kan ge livshotande skador och är svåra att få bukt med. Svårigheten att finna förebilder som stöttar dem i deras försök att behålla sitt sanna själv är uppenbar. Tillgängligheten på sprit och droger i kombination med det tilltagande våldet som går allt längre ned i åldrarna bidrar till såväl sexuella övergrepp som ökad risk för sexuellt överförda sjukdomar. Rädslan för ensamhet kan leda till alltför tidiga förhållanden där flickorna först utnyttjas och sedan ratas ¿ vilket i sin tur ökar rädslan att bli övergiven av sina jämnåriga. Författaren manar oss alla att se upp med vad som händer unga kvinnor. Hon drömmer om ett samhälle där intresset inte fokuseras på utseendet, ett samhälle där