”Idrott på allvar är innan vuxna börjar att organisera barnens aktiviteter” (Gustav Norén)
Kanske börjar barnen i för tidig ålder på en aktivitet och att det är en anledning till att barnen tröttnar på just den aktiviteten. Allsidigt idrottande glöms bort.
 Robin Söderling reflekterar över sin tennisträning på 80-talet: ”Det var min och min pappas dröm att jag skulle satsa på tennis. Först tränade jag med dom som var äldre och sedan med dom som var bättre.” (Från hans sommarprogram 5 juli 2020 i P1)
 Psykisk ohälsa ökar bland barn. Flera av dessa barn berättar att dom har krav på sig själva att prestera, högprestera.
 Så här vill jag att våra barn ska känna nu och även om 30 år: ”Jag har fortfarande glädje av att idrotta och jag vill idrotta både i lag och individuellt. Jag strävar mot att bli bättre och jag vill prova nya aktiviteter. Jag vill få nya utmaningar. Glädjen i idrotten är kopplad till att vara trygg. Det är viktigare att ha kul med andra än att alltid tävla mot andra. Idrotten ska ge mig ett socialt sammanhang. Jag gick på Idrottsskola när jag var 7–9 år.” (Sagt av vuxna som var barn på 80- och 90-talen.)

Norén har arbetat med barnidrott och även arbetat i skolan som lärare för 6–9-åringar. Hon har intresserat sig för hur barnens idrottande nästan kan bli viktigare för deras föräldrar. Barnen ska prestera resultat både i skolan och på fritiden. Erfarenheten tillsammans med barngrupper i 40 år, är det hon kallar för forskning i verkligheten.

Illustrerad av Märta Norén