Wilhelm Peterson-Berger är tonsättare till några klassiker, de sommarvackra pianominiatyrerna Frösöblomster, de vemodigt tonsatta Karlfeldtdikterna Inget är som väntans tider och mastiga operor som Arnljot.
Peterson-Berger har av elaka tungor kallats för Messmörswagner, en norrländsk sötare variant av den kraftfulle och svårsmälte tyske kompositören. Peterson-Bergers skamfilade rykte som kompositör beror till stor del på att han i flera årtionden var musikkritiker i Dagens Nyheter under den fruktade signaturen P.-B. Som kritiker var han hänsynslös och personlig (självkaraktäristik) och ansåg att kollegernas musikkritik var förenad med det mest obesvärade charlataneri. Sådant säger man inte ostraffad. Han fick en gång bokstavligen på käften. Det slaget blev tillsammans med Ingmar Bergmans råsop mot Dagens Nyheters teaterkritiker Bengt Jansson den svenska teaterns mest kända knytnäveslag.
Fjällminnen ger oss chansen att lära känna en sann naturvän fjärran från musikvärldens intriger. Men, vad viktigare är, kompositörens inblickar i fjällvärlden hjälper oss att på nytt tolka Wilhelm Peterson-Bergers musik. Ibland poetisk och lätt, ibland prosaaktig och tungsint. Tillgängligt och otillgängligt. Lockande och skräckinjagande. Precis som fjällvärlden.
Kjell Albin Abrahamson