Påven Franciskus, Jorge Mario Bergoglio, är den förste latin- amerikanska påven, den första jesuiten att bli påve och den förste påve med namnet Franciskus. Den tidigare okände kardinalen har snabbt gjort sig känd som en spontan och rättfram person ? uttrycksfull i såväl tal som kroppsspråk ? som vill sätta fokus på de fattiga och utsatta.
Samma spontanitet och rättframhet möter oss i denna bok som är ett resultat av en serie intervjuer utgivna år 2010. Samtalen rör sig från det privata till stora frågor om människan, samhället och Kyrkan. Vi får följa med till barndomen, till det första jobbet, till insikten om prästkallelsen, till arbetet som lärare. Sedan dryftas frågor om människor som lämnar Kyrkan, om orättvis fördelning, om prästcelibatet och om övergreppsskandalerna i
Kyrkan. Argentinas svåra moderna historia är också ett tema: Bergoglio berättar för första gången mer utförligt om sin roll under juntatiden. Vi får också veta vad påven tycker om film, fotboll och tango ...
Fram träder porträttet av en ödmjuk och empatisk person, mer intresserad av innehåll än form. Vi får prov på ett glimrande intellekt och ett direkt språk, kryddat med humor och drastiska bilder (som när präster varnas för att bli herdar som stannar hemma och rullar upp fårens ull på papiljotter ...).
Som appendix i boken finns Antonio Spadaros intervju med påven Franciskus från augusti 2013. Där återkommer flera nyckelteman från Rubin/Ambrogettis intervju, vilket visar hur viktiga dessa är för förståelsen av Bergoglios budskap. Boken inleds med två förord; ett av vännen rabbin Abraham Skorka, och ett av den svenske jesuiten Fredrik Heiding som bidrar med ett ignatianskt perspektiv.