En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden!
En fängslande bok som skildrar andra världskriget från olika sidor: en tysk familj, gömda personer, samt judar i koncentrationsläger. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser.

"Underbar och lärorik bok om en epok som ALDRIG får glömmas! Älskade den!" Författare Bo Wiberg

"Mycket bra skrivet. Personligt och fångande." Kristina Fridensköld

"En spännande och välskriven berättelse från vår mörka historia. Jag skulle inte vilja byta plats med Theo och Ramona." Ingela Svensson.

"Trots ett tema som är både känsligt och ofta tabubelagt tycker jag att Kim gjort ett stortartat jobb med den här boken." Annelie Nilsson

Utdrag ur boken:
Tilly och Ulrika hade varit de sista som tryckts in i godsvagnen, sedan hade den stora trädörren dragits igen mitt framför deras ansikten.
Människorna runt dem pressade på. De stod hårt packade och kunde inte ens lyfta sina armar. Ulrika såg upp på de små ynkliga rektangulära gallerförsedda öppningarna långt uppe vid taket, som släppte in ljus och luft, men alldeles för lite av båda sakerna.
"Jag kommer att dö", viskade Ulrika, tyst för sig själv, eftersom hon hade insett att allt detta verkligen var sant, hon drömde inte, hon hade förflyttats i tiden.
Eftersom hon visste vad som väntade alla dessa människor, var hon skräckslagen, därför att hon antog att samma öde skulle drabba även henne.
De som lyckades överleva transporten till Auschwitz skulle dödas vid ankomsten. De skulle tvingas in i duschar, som inte släppte ned vatten utan giftgas så att alla dog. Deras kroppar skulle slängas på hög och eldas upp, eller slängas i stora gropar för att ruttna, eller kremeras i stora ugnar...
Ulrika visste vad ordet Auschwitz betydde: död! Bara död och elände för de som kom dit. Nu var hon på väg dit, utan någon möjlighet att ta sig därifrån. Om hon inte på något magiskt sätt lyckades resa hem till sin egen tid igen...
Vad var det som hade fått dem att resa i tiden? Hade Ramona och Theo önskat att de skulle få komma hit? Brukade de göra tidsresor?...
"Du kommer inte att dö om du gör som jag säger", viskade Tilly, vilket fick Ulrika att förvånat se ned på flickan vid sin sida.
"Vem är du?" frågade Ulrika, som inte tyckte det fanns någon anledning att viska, eftersom alla stod så tätt intill att de som stod närmast ändå skulle höra vad de sa.
"Tilly!" sa Tilly och lyckades le, trots att hon helst av allt ville skrika av ilska över att hon hade blivit tillfångatagen.