På kyrkogården i södra Lappland började begravningarna först 1958. Människorna i denna bok var födda mellan 1875 och år 2000. Några är autentiska och förekommer med sina riktiga namn, andra är fiktiva, men en sak har de gemensamt den ovissa färden genom livet.

På kyrkogården i södra Lappland talar de döda direkt till de levande. Medan renarnas hovar stöter mot gravarna dryftas gamla oförrätter, bortsprungna älgar och drömmar om kärlek i myrlandets ensamhet. Stort ställs mot smått och ett trasigt mjölkningsdiplom får i denna kör av röster samma dignitet som frågan om livets mening. Börje Lindström har som de grekiska epigramdiktarna århundradena f. Kr. gett röst åt de döda, men inte åt de översta i hierarkin utan åt folkets människor.

Börje Lindström gjorde 2018 sin poetiska återkomst efter 30 års tystnad med diktsamlingen Björkarna för vilken han tilldelades Samfundet De Nios särskilda pris.