Eva och Fredde träffas för första gången i en hotellbar på Södermalm i Stockholm. Då vet hon ingenting om hans kopplingar till Stockholms undre värld med knarklangare. De spenderar tre intensiva dygn tillsammans innan Fredde föreslår att de ska resa till Thailand. Eva låter sig luras av löften om paradiset, och resan visar sig bli starten på en livsomvälvande relation baserad på lögner och hemligheter. Hon blir snart indragen i Bangkoks farligaste, smutsigaste vrår med droger och kriminalitet.

Hemma i Sverige blir vännen Lena fundersam och börjar söka efter sanningen. Något som leder till att även hon blir involverad i ett händelseförlopp som hon inte kan stoppa. Konsekvenserna blir ofattbara och det hela eskalerar bortom all kontroll. Samtidigt inträffar två mord på prostituerade som Fredde får svårt att förklara.

I denna dokumentärroman skildras den verklighet som Staffan Nordstrand mötte under sin tid som chef för byggprojekt i Asien. Det tog honom två år att skriva Opium, men berättelsen och den bakomliggande verkligheten har funnits i hans tankar betydligt längre än så. Under sitt arbete i Thailand mötte han en värld av kriminalitet, droger och prostitution. Han blev nyfiken på vad som låg bakom och kände en misstänksamhet så stark att han liknar den vid en sjukdom. För Staffan föll det sig naturligt att ta på sig ansvaret att dela det han såg med sin omvärld. Det som under efterforskningarna till hans tidigare dokumentärromaner, Under floden, Samnang tiggarpojken, Sista färden och Byggfirman, började som en ständigt pockande rubrik i anteckningsboken, kom till sist att bli verklighet.

Staffan beskriver boken som en stark, snabb och spännande berättelse. Han menar också att det är viktigt att minnas att historien i allra högsta grad är baserad på verkligheten. I sitt noggranna researcharbete har han utsatt sig för stora risker, och har fått uppleva saker utöver det vanliga för att nå dit han ville – att skildra verkligheten så sant som möjligt. För att komma nära arbetet bakom droghandeln i Asien har han själv suttit svala morgnar på en bergstopp i den Gyllene triangeln i Laos. Skrapat latex från den kapsel som dagen innan beskurits, och under natten har bildat det opium som senare ska bli heroin. Förarbetet till Opium har enligt Staffan varit det farligaste, mest adrenalingivande och svåraste att nå, jämfört med researchen han gjort inför tidigare böcker. Trots att han ibland känt rädsla anser han att det varit självklart att slutföra sitt projekt: ”Jag måste, jag lever och mår bättre om kunnandet når ut till vanliga människor.”