Vi hade egentligen aldrig en chans här på Jorden. Alla räknade med att någon annan skulle ta det avgörande steget. Att haven aldrig kunde stiga. Att maten skulle räcka. Att vi borde sluta öka i antal. Att de andra skulle dela med sig när väl den stora katastrofen kom. Vi hade fel. I ett sista desperat försök att rädda den mänskliga rasen skickades en ark, Noah, till den närmaste beboeliga planeten, Oden-2, tjugo ljusår bort. Fast övertygade om att aldrig upprepa misstagen på den egna planeten så fostrades den kommande befolkningen hårt. De skulle leva i harmoni med naturen, utan teknik och föroreningar. Men när insikten kom att planeten redan var bebodd, att planetens industriella revolution redan var påbörjad, så fattades beslutet att rädda både mänsklighet och planet genom att utrota den nyfunna rasen. Bönderna på skeppet skolades om till soldater. Det går till en början väl, men en brigad på en halvkontinent försvinner spårlöst. Den första delen i trilogin om Oden och Noah handlar om den oerfarna pluton som skickas för att försöka utreda vad som hände. Hur de tvingas in i ett uppvaknande.