Här berättar naturfilmaren Boris Engström om sitt samarbete med Harry Martinson. I slutet av sextiotalet sökte Engström upp författaren för att fråga om han kunde låna en myrdikt till sin tevedokumentär Myrvägar. Naturälskaren Martinson blev förtjust i bildmaterialet och det slutade med att han både skrev och läste in texter till filmen. Resultatet sågs av 1,6 miljoner tv-tittare och fick ett mycket varmt mottagande. Efter många års tystnad hittade Martinson åter inspirationen och nådde dessutom ut till en helt ny publik. Framgången gav blodad tand och samarbetet fortsatte.
Engström berättar imponerat om Martinsons givmildhet, begåvning och fenomenala bildminne, men också om den känslighet och det tvivel som gjorde att man aldrig kunde veta om det skulle bli någon text eller inte. Martinson hade ett genuint intresse för bilder och film, Engström beskriver det som att "han kunde se sin text genom dem" vilket gjorde att han många gånger kunde tala in en film utan skrivet manus. Boken är rikt illustrerad.
Boris Engström (f. 1931) är fotograf, dokumentärfilmare och har arbetat mycket med teve. Hans naturskildringar kännetecknas av ett poetiskt bildspråk och har belönats med ett flertal inhemska och internationella priser. Engström har även medverkat i naturvetenskapliga skrifter med text och bild. Har tidigare utgivit bl a en bok med öländska bilder.