Jag vill med den här boken förklara vad tvång är för någonting. Och tar här ett av min berättelses många exempel: Jag stänger av spisen och går därifrån. Jag hör inga röster men jag förnimmer budskapet: ”Går du inte tillbaka till spisen och tittar att spisen verkligen är avstängd så brinner huset upp och alla i huset brinner upp”. Jag går tillbaka till spisen, skruvar på knappen igen, går bort igen, går åter tillbaka till spisen, och fortsätter så sju, åtta, nio gånger. Tvånget har jag levt med sedan åtta års ålder, i både tankar och handlingar. Från 1980 och framåt har det varit som starkast. Depressioner har jag haft sedan åttaårsåldern. / Astrid Kassberg