Harold Pinter och Antonia Fraser träffas på en middagsbjudning i London den 8 januari 1975. Då Antonia ska ta farväl ser Harold henne in i ögonen och säger med sin djupa baryton: ”Måste du gå?” Efter kort betänketid svarar hon: ”Nej, det är inte helt nödvändigt.”

Så inleddes romansen som fick hela Londons societet att förfasas. Mellan kvinnan av börd och den ärevördige dramatikern. Och som om inte det vore nog var de båda redan gifta på var sitt håll.

Så inleddes ett förhållande som skulle komma att vara ända fram till dess att Harold gick bort på julafton 2008.

Antonia Fraser var dotter till den sjunde earlen av Longford. På 1950-talet gifte hon sig och fick sex barn. År 1969 gav hon ut sitt första historiska verk. Sedan dess har hon haft en framgångsrik karriär som författare.

Då Antonia träffade Harold Pinter var han en ansedd pjäsförfattare och regissör. Han var gift och hade en son. 1975 inledde han och Antonia en affär och senare samma år flyttade de ihop. Men det var inte förrän bådas skilsmässor gått igenom 1980 som de kunde gifta sig.

Här skriver nu Antonia för första gången om sitt liv med Harold Pinter. Hon har utgått från sina dagboksanteckningar från åren med honom och tar oss med på en fascinerande resa genom deras förhållande. Genom framgång och motgång, genom ljus och mörker. Det som binder samman berättelsen är de bådas ständigt lika klart brinnande kärlek för varandra. Det är en gripande och djupt mänsklig historia om två ovanliga människor och deras liv tillsammans.