Marie Hamsun (1881-1969) levde ett liv kantat av dramatiska händelser. Hon var gift med nobelpristagaren Knut Hamsun, blev åtalad och dömd till fängelse för sitt samröre med tyskarna under ockupationen, syndabock för Knuts tysksympatier, förskjuten av Knut efter frigivningen, tagen till nåder igen när han behövde henne de sista åren av sitt liv. Marie mötte Knut 1908 och de kom att leva ihop i nästan 40 år. För honom gav hon upp sin karriär som skådespelerska och tog hand om hem och barn och har sannolikt varit en förutsättning för hans framgång som författare. Trots det svek han henne när hon som bäst behövde honom. Marie utgav två självbiografier, vilka båda ger intryck av att vara skrivna av en kvinna som inte verkar ha låtit sig slås ner av all vanära och skam eller av Knuts svek. Vad var det som fick henne att stå upprätt, trots all offentlig förnedring? Vad var den psykiska styrkans förutsättningar, dess gränser och pris och vilken plats fick skammen i hennes liv? Genom en nära läsning av Maries biografier följer Elisabeth Lindahl henne genom barndom och ungdom och i livet med Knut. Vem var det Marie egentligen träffade när hon mötte Knut 1908? Lindahl analyserar Hamsuns romaner ur ett existentiellt perspektiv för att försöka förstå bakgrunden till deras relation och vilken roll de spelade i varandras liv. Elisabeth Lindahl är fil. dr i socialt arbete, leg. psykoterapeut och verksam som psykoterapeut och handledare i Göteborg.