»Låt fl ickan hållas.« Pappa majorens tilltro till Margaretha var kanske det viktigaste arvet, sedan släktförmögenheten gått upp i rök. Till en början fick Margaretha Krook spela ragata och skurtant, men med åren blev hon allt vackrare och rollerna alltmer mångfacetterade. Få kunde som hon välkomna skrattet i tragedin, och låta ana djupet i komiken. Privat hade hon minkpäls och handsydda skor, men samtidigt drogs hon envist till oavlönat arbete för utsatta grupper. Rakheten var hennes särmärke, säger vännerna. Men den journalist som ställde en personlig fråga fick ett yxskaft mellan ögonen. Astrid Hasselrot, journalist och författare, har skrivit den första biografin om vår tids kanske största skådespelerska.