Mannen som dog som en lax
Mikael Niemis nya roman utspelas i nutid, huvudsakligen i Tornedalen men med avstickare till Stockholm. Den är en smula svår att kategorisera, men omisskännligt niemisk i sin viga och fantastiska språkliga energi. Den börjar som en ren deckare när man hittar den vresige gamle pensionären Martin Udde död i sitt hem i Pajala, uppenbarligen mördad på ett spektakulärt sätt. Den lokala polisen får förstärkning från Stockholm när Therese Fossnes från Rikskrim skickas upp för att leda utredningen. Huvudmisstänkt blir ganska snart Esaias Vanhakoski, som utan omsvep medger att han avskytt Udde. Men berättelsen utvecklar sig efterhand till nånting mycket mer komplext än en ren kriminalberättelse. Det blir en kärlekshistoria med förhinder mellan Therese och Esaias, en berättelse om människans behov av språkliga och kulturella rötter och om vad som händer när dessa rycks upp, och till sist en berättelse om mordförsöket på det tornedalsfi nska språket. Det är roligt, allvarsamt och infallsrikt i en skön, oefterhärmlig blandning – ingen av Niemis många läsare kommer att bli besviken.