Som 18-åring ger sig Peter ut som båtmansvikarie i vintersjön vid lotsstationen på Hävringe utanför Oxelösund. Uppväxt i skärgården och son till en lots, men hur gör man när lotsen ska lämna det fartyg han assisterat och ta sig över i lotsbåten som är nedisad och halkig i nordostkulingen en januarinatt? Hur går båtmännens och lotsarnas arbete till? Hur var livet på en lotsplats på en ö ute i havet när Peter började arbeta på 1970-talet, och hur kan det ha varit på 1600-talet när lotsar började passa på sådana platser? Hur var människorna, hur organiserades verksamheten, hur har det utvecklats fram tills idag? På en lotsplats arbetar lotsar för att ombord i fartyg medverka till deras säkra framfart över hav och i hamnar, insjöar, kanaler och skärgårdar. Där fi nns också båtmän med uppgift att transportera lotsarna till och från fartygen. Fram till slutet av 1900-talet såg livet på en lotsplats ut nästan som det alltid gjort. Det måste hållas utkik över havet efter lotssökande fartyg, båtmän och lotsar måste vara på vakt vid lotsplatsen, navigeringen skedde mest visuellt och lotsbåtarna såg ut som de brukade, bara lite större. Här berättas om livet på lotsstationen vid Hävringe från sent 1970-tal ur en lotssons och ung vikaries perspektiv, med utblickar mot Landsort och barndomsön Arkö. Förutom en livlig historieskildring med fakta och anekdoter om lotsplatslivet från förr ger boken också ett perspektiv på strukturomvandlingen när ändrad efterfrågan, modern teknologi och förändrade regler omvandlar verksamheten från social och hantverksmässig till modern och högteknologisk. ”Har man lite insyn i bakgrunden så är det nästan som att vara där själv i lotsbåten eller ute på Hävringe.” — Hanna Odengrund, lots i Oxelösund ”En autentisk, informativ och oerhört fascinerande berättelse om båtmans livet som samtidigt visar på en samhällsutveckling från gammaldags till modernt inom lotsningen.” — Hans Sjögren, professor i Ekonomisk historia och kustskeppare